Men kan ta 2 exempel på vardag, jobb eller ledig helt enkelt.

Om jag jobbar dagpass, så kliver jag upp tidigt och går till jobbet som börjar 7. Jag slutar oftast 14 eller 16. När jag då kommer hem är Konny ganska nyvaken, och vi sitter vid varsin dator och dricker kaffe ett tag. Sen lagar vi mat och äter. Går ut med hunden en sväng och dricker mer kaffe. Sen åker Konny till jobbet och då fastnar jag framför tv eller dator. Går i säng vid 23-24 om jag ska upp tidigt, och går i säng aaaalldeles för sent om jag är ledig dagen efter.

Om jag är ledig sover jag oftast bort halva dagen, kliver upp på eftermiddagen nån gång. Och sen ser dagen ut som efter en jobbdag ungefär.

Om jag nån gång kliver upp tidigt trots att jag är ledig så går jag till Anna och dricker kaffe och pratar skit tills Konny vaknar.

Det låter kanske tråkigt, men jag är faktiskt ganska nöjd med mitt liv. Det tråkiga är när jag sover bort dagarna, för egentligen gillar jag att vara vaken tidigt. Det får mig att känna mig nyttig, och ordentlig. Normal liksom.

Men snart kanske det blir ändring på det med tanke på allt nytt som händer! :)

Men jag tänkte att jag börjar idag där jag slutade.. Det är alldeles för många punkter för att skriva ikapp.

Min dag började runt 17.30, då jag vaknade. Jag vet, helt sjukt. Då gick jag upp, seg som sjutton efter alla sovtimmar. Jag drack kaffe och slog på datorn. Konny var uppe lite före mig, och satt redan vid sin dator. Sen satt vi så i kanske en timme, sen var det dags att laga mat. Köttbullar och makaroner. Riktigt spännande. Sen var det dags för Konny att dricka lite kaffe och göra sig i ordning för jobbet. Jag satt vid datorn. Och jag sitter fortfarande kvar. Har bara pausat för hundpromenad.

En riktigt kul dag alltså.

Det första som ploppade upp i mitt huvud var ögonblicket då jag insåg att jag var tvungen att lämna bort min älskade vovve Molly som jag hade förr.

Jag jobbade alldeles för mycket, och hade tyvärr ingen hundvakt att lösa det med. Stackars Molly blev ensam hemma väldigt mycket. Så till slut var jag tvungen att ta ett beslut om att lämna bort henne till nån som hade den tiden hon behövde. Jag valde en tjej i Stockholm som tog emot hundar som man av nån anledning inte kunde ha kvar. Hon lät väldigt seriös i sin annons, och när jag pratat med henne i telefon kändes det rätt.

Så när jag väl bestämde mig, så kommer vi fram till det ögonblick jag tänker på väldigt ofta. Den kvällen jag insåg att jag på riktigt skulle göra mig av med den jag älskade mest i hela världen. Det var hemskt. Jag ringde mamma och grinade och hade panik.. Mamma och jag gick ut med Molly mitt i natten, och släppte henne lös så hon fick springa på en stor gräsplätt. Hon var ju lyckligt ovetandes om vad som skulle hända. Jag bara grinade när jag såg henne springa omkring och leka med sin älskade boll. Fy, jag skulle göra precis vad som helst för att få henne tillbaka. Men tyvärr var nog inte den där människan så seriös ändå, för efter ett tag slutade hon höra av sig och berätta om Molly. Så chansen att nånsin få träffa Molly igen känns ganska obefintlig. Och det är riktigt, riktigt jobbigt. Ibland fantiserar jag om att jag skulle råka hitta henne på nåt vis. Jag skulle aldrig nånsin släppa henne igen. Jag ångrar verkligen mitt beslut. Det har jag alltid gjort. Molly är den finaste hund jag nånsin träffat, och hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Frida: Vi har känt varann sen vi var små, och har alltid hittat tillbaka till varann efter perioder med andra "bästisar" :) Vi har gjort väldigt mycket ihop: spanat på killar vid stranden i Långsand, bott ihop, uppfostrat hund, tältat, festat, blivit skitfulla, haft tråkigt, skrivit/illustrerat barnböcker och bara varit.

Frida är en vän jag vet att jag kan lita på till 100 %, och hon vet PRECIS ALLT om mig. Jag älskar henne!

Anna: Vi lärde känna varann för ungefär 3 år sen, då hon började jobba på Smedkulla. Jag fastnade direkt för hennes öppna sätt, och att hon var så sjukt pratglad! :) Sen vi blev grannar har vi umgåtts väldigt mycket, och kommit varann väldigt nära. Nu ska vi ju flytta, men jag hoppas att vi kommer att fortsätta hålla kontakten så bra som nu, då hon är väldigt viktig för mig. Love you Anna!

Konny: Han är min allra, allra bästa vän. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom.... Han stöttar och tröstar, rättar och gnäller, berömmer och uppmuntrar. Han är precis så som en bästa vän ska vara, men med ett litet plus. Jag är ju liksom kär oxå :) Älskar dig mest av allt Konny! :-*

Så nej, jag har nog ingen tro.

Jättefina julklappar har jag fått. Fick ett halsband med mitt namn på av Konny, eller jag fick iallafall se en bild ;) Han hade beställt det, och det hann tyvärr inte komma fram. Men jag har länge velat haft det halsbandet, så jag kan nog vänta några dagar till :)

Av mamma och pappa fick vi ett överkast, en jättefin köksklocka och orden "Kärleken övervinner allt" att hänga på väggen. Det stämmer så bra. Jag och Konny har haft otur med en massa saker på våra 2 år, men vi har varit lika kära hela tiden. Vad som än händer, så övervinner kärleken allt :)

Jag var så jäkla nöjd över min present till Konny, en Bluetooth-handsfree... Ända tills han försiktigt sa att "det var ju inte riktigt en sån han hade menat", det var ju nån annan blåtandsgrunka han hade sagt.. Fan, det hade jag ju glömt. Jag var bara så inställd på Bluetooth, så jag glömde vad själva grejen var...

Men snäll som han är så sa han att han såklart kunde använda den jag köpte istället. Men det tyckte inte riktigt jag. Så han fick beställa rätt "grunka" istället, så får han lämna tillbaka den jag köpte. Jag ville ju ge honom det han hade önskat sig :)

Så nu ska vi krypa i säng och mysa, så vi orkar vakna i tid imorgon. Vill ju inte missa hela juldagen, även om det inte händer ett endaste dugg :)

Nattinatt!

Jag har aldrig nånsin haft så mycket känslor för en annan människa som jag har för honom. Det är äkta kärlek, det där som man bara vet att det är på riktigt. Den där personen man bara vet att man är menad att leva resten av sitt liv med. Som man tittar på när man vaknar och tänker "Åh, herregud. Han är verkligen min, på riktigt!"

Kärlek kan oxå vara när min guddotter slår armarna runt mig och säger "Jag älskar dig Lotta". Då vill jag aldrig nånsin sluta kramas :)

Kärlek är oxå det jag känner för mina älskade husdjur. Jag kan bara titta på dom och bli alldeles varm i hjärtat. Det är verkligen villkorslös kärlek. En katt som lägger sig i famnen och börjar kurra. Eller när hunden lägger ansiktet i ens knä och bara tittar med sina valpögon. Då är jag lycklig.

Och allt det här har jag varje dag, och jag är sjukt lycklig med alla mina kärlekar!

Önskar att alla skulle få känna sån kärlek varje dag...

Lunch: En banan på jobbet.

Middag: Köttfärsbiffar, strips och kall beasås. Kaspers val :)

Kvällsfika: Cheeseburgare i bilen på väg hem från stan, och lite godis hemma i soffan.

En ganska dålig matdag...

FRIDA: Känn dig utpekad :)

Fan! Nu kom jag på att jag inte köpt Fridas present heller. Jäkla skit. Tur att affärerna är öppna imorgon oxå :)

Imorgon ska jag jobba till 12, sen ska jag till doktorn.. Får se vad han/hon säger om min extrema trötthet. Skulle vara skönt att få göra nåt åt det, inte kul alls att vara skittrött hela dagarna. Det kan ju vara så enkelt som brist på nån vitamin eller så. Eller så kan det ju vara mycket värre, men det tänker jag inte fundera på. Vitaminbrist håller vi tummarna för! :)

Nu ska jag ut med grisen i snön och frysa ihjäl en stund.

Eller?

Mina föräldrar lever fortfarande ihop, och vi har jättebra kontakt. Dom ställer alltid upp för mig, även när jag strulat till det ordentligt. Jag kan berätta vad som helst för dom, visst kan dom bli besvikna eller förvånade. Men aldrig nånsin arga. Åtminstone inte nu när jag är vuxen :)

Jag älskar mina föräldrar, och kunde inte ha tänkt mig några andra. Jag är jätteglad att jag har dom!

Den allra första var min kusin Peter, jag var väl runt 4-5 år. Jag kommer ihåg hur lycklig jag blev när han skulle sova hos oss en gång. Och till slut vågade jag kläcka ur mig att jag ville gifta mig med honom. Svaret jag fick var typ "håll tyst" eller nåt sånt. Han var inte lika intresserad. Men det gjorde mig inget, jag var lika kär ändå. Tänk så lätt allting var när man var liten :)

Om jag skulle presentera mig själv med ord istället, för jag har ingen aning vad jag ska skriva.

Galen - Jag kan vara galen ibland. På gott och ont.

Optimist - Jodå, ibland händer det. När jag verkligen, verkligen vill nåt. Då tror jag på positiva tankar.

Pessimist - Tyvärr händer det oftare. Men det betyder inte att jag är en surkärring :)

Pedant - Om jag fick bestämma skulle allt ligga i perfekt ordning.

Slarvmaja - Men nu har jag ju en sambo oxå. Om jag inte har allt i MIN ordning, så tappar jag den pedantiska biten.

Hypokondriker - Jag har nog en liten släng av hypokondri faktiskt. Jag tror ofta det värsta om jag blir lite sjuk.

Sömntuta - Jag sover gärna länge, väääldigt länge. Jag mår bäst av att kliva upp tidigt, och skulle gärna göra det oftare. Men tyvärr blir det lätt att jag sover bort halva (hela) dagarna.

Kär - Jag är galet kär i min Konny.

Det får räcka som presentation. Ni får ju veta mer på resten av punkterna :)